Kina är ett land av motsättningar. En politisk diktatur, men samtidigt ett land med entreprenörsskap. Ett land där föroreningarna ökar i rekordtakt, men även ett av de länder som satsar mest på miljöteknik. Finns det nåGot vi kan lära?
Under två veckor besökte 2030-sekretariatet och Aktuell hållbarhet nyckelpersoner i Kinas huvudstad Beijing. Vi fann ett land som sjuder av entreprenörskap, i skuggan av hård politisk styrning. Till Ekotransport kom representanter för världens snabbast växande cykeldelningsföretag Mobike, från svensk-kinesiska NEVS som vill förändra synen på bilen och från kinesiska entreprenörsföretag som vill skapa en ny bil på bara ett år – från ritning till färdig bil. Vår rapport från Kina finner ni här: Sustainable-mobility-the-Chinese-way.
Programmet på Ekotransport är som vanligt späckat, och ger en uppdatering av vad som pågår idag, och framöver. Under dagen behandlades:
- Svar på vad som krävs för att klara 2030-målet
- Koll på bonus-malus och reduktionsplikt – nya styrmedel på väg in
- Partiernas vallöften om fossilfrihet
- Ta del av stadskampen om fossilfrihet för mellanstora städer
- Unik inblick i Kinas strategier för hållbar mobilitet
- Kunskap om vågade satsningar på snabbtåg i vår närhet
- Möta arrangörerna som ska fixa ett fossilfritt VM i Åre
Ekotransport 2030 – Så var det
Deklarationen 2019
På Ekotransport-konferensen 7 maj 2019 fick de cirka 400 deltagarna möjlighet att ge input för den fortsatta processen för att uppfylla klimatmålet för transportsektorn år 2030. Tack alla som deltog med kloka synpunkter.
1. Vi kan, vi vill, vi ska
På konferensen var det ingen enda deltagare som tyckte att politiken hittills gör tillräckligt. Det finns en oerhörd potential för riksdag, regering och enskilda partier och ledamöter att ta bättre tag i omställningen, och en stor beredvillighet från andra aktörer att inte enbart i avgränsade frågor komma med synpunkter utan att systematiskt och långsiktigt medverka i det arbete som idag främst är fokuserat till sex centrala myndigheter.
2. Låt målen styra
Svenska myndigheter utgår idag ifrån prognoser om växande transportvolymer, istället för från klimatmålen när de t.ex. planerar nya trafiklösningar. Planeringen måste istället utgå ifrån att trafikplaneringen ska bidra till att miljömålen om begränsad klimatpåverkan uppnås, och det bör förtydligas i kommande regleringsbrev till alla statliga myndigheter.
3. Konkurrens på lika villkor
Ställ samma hållbarhets- och spårbarhetskrav på fossila drivmedel som vi med rätta ställer på förnybara drivmedel och elbilsbatterier. Och redovisa klimatpåverkan från källan till bilen (well-to-wheel) och ursprungsland på alla – så den som vill tanka Putin kan göra det och vi andra låta bli! Konkurrens på lika villkor gäller också t.ex. reseavdraget, som bör bli färdslagsneutralt snarast.
4. Inget slår ett ordentligt förbud
På konferensen presenterades Åsa Romsons, IVL Svenska Miljöinstitutet, granskning om huruvida Sverige har rätt att förbjuda bensin- och dieseldrivna fordon, vilket är svårt att förena med EU:s fria rörlighet för varor (Länk). Men en vanligt förekommande åsikt på konferensen var att ett förbud skapar tydlighet, särskilt när det införs i god tid och med en utfasning längs vägen.
5. Glöm inte befintliga fordon
Ska vi klara klimatmålen så måste befintliga fordon ställas om till förnybara drivmedel; många av dagens bensin- och dieselbilar rullar fortsatt år 2030, och det gäller i än högre grad för större fartyg. Därtill måste befintliga fordon som är ”rätt” stanna i landet; bonus-malus och annan stimulans behöver justeras så att de också gynnar befintliga bilar som då inte exporteras.
6. Beställ rätt, staten
Offentlig upphandling är en väldig drivkraft för omställningen som underutnyttjas, både för att kraven är otydliga och för att många agerar försiktigt. På fordonssidan bör offentlig sektor systematiskt kräva fossilfritt när de köper, leasar eller hyr fordon – och det behövs förstås snarast en aktuell miljöbilsdefinition, med motsvarande för andra fordonsslag.
7. HELA landet
Infrastruktur har en viktig roll i att hålla ihop landet, inte minst med en utbyggd järnväg. Det gäller bl.a. de norra delarna av landet, t.ex. är stråket Luleå-Umeå Sveriges tredje mest tätbefolkade region efter storstäderna men har ingen järnväg. Där järnvägen inte finns, som i Norrlands inland, bör flygplatserna bli ”piloter” för elflyg; inlandet ska inte vara sist kvar i det gamla utan först in i det nya!
8. Lätt att göra rätt
På många områden är det fortfarande svårt att göra kloka val, vilket på Ekotransport bl.a. exemplifierades med att den som vill ta körkort i en elbil inte får ett fullständigt körkort, att den som vill skaffa elbil behöver få ”rätt att ladda” i sin fastighet och att den som vill ha en förmånscykel istället för en förmånsbil får mycket sämre skattevillkor.
9. Använd allt
Det är bråttom att ställa om för att klara klimatmålet för transportsektorn, och då har vi inte tid eller råd att avstå från att använda befintliga resurser. En stor del av biogasproduktionen facklas idag eftersom efterfrågan är för liten och importen av dubbelt subventionerad dansk biogas för stor, och för drivmedel från jordbruket sätter EU ett tak för hur mycket Sverige får tillgodoräkna sig. För att kunna använda allt på elsidan måste vi ta effektfrågan på allvar; vi närmar oss en situation med allvarliga flaskhalsar som försenar omställningen.
10. Det är näringspolitik
Alltför ofta har klimatpolitiken hamnat i strid med näringspolitiken, där den senare ofta går segrande ur konflikten. Detta undviks om svensk näringspolitik utgår från klimatmålen och ser det ekonomiska värdet och arbetstillfällena i svensk batteriproduktion, biodrivmedelstillverkning, vätgasutveckling och mycket annat – då blir det också mer centralt för Sverige att stoppa det kortsiktiga hattande som försvårar investeringar.