I 91 år har vi haft ett reseavdrag som en gång skapades för att gynna den gryende bilismen. Nu är det dags för nya takter som gynnar fossilsnål mobilitet
Läs också vår debattartikel ”Gör reseavdraget till ett glesbygdsbidrag”
Vem vill ha ett skatteavdrag som är förknippat med fusk, leder till onödigt bilresande och gynnar höginkomsttagare i storstadslän?
Förhoppningsvis ingen.
Så äntligen finns ett nytt förslag till skattelättnad som baseras på avstånd istället för kostnad. Den ger en enklare administration och ger incitament för bilpendlare att gå över till kollektivtrafik. Samåkning stimuleras genom att alla i bilen får göra reduktionen, och det finns ett biltillägg för dem som väljer att pendla längre sträckor till jobbet där bilen är enda alternativet. Den totala mängden körda mil i personbil väntas minska, och dessutom: förslaget fördelar bort pengar från höginkomsttagare eftersom det blir en reduktion istället för ett avdrag. Därmed blir summan lika stor oavsett personens inkomst.
En sådan här modell är precis vad klimatet och rättvisan behöver.
Fokus i det nya förslaget är ekonomiskt stöd till längre pendlingsresor. För reseavdrag, oavsett om det sker i sin 91-åriga eller reviderade form, ska gynna just en förstoring av arbetsmarknaden. Och här bedöms det nya förslaget bidra lika mycket som det nuvarande.
Som arbetsgivare är det såklart avgörande att kunna hitta rätt kompetens genom en geografiskt breddad rekryteringsbas. Och för arbetssökande är det fördelaktigt att kunna välja på fler eller mer avancerade arbeten, eller flytta längre från sitt nuvarande jobb. Men ska staten subventionera dessa livsval enligt en modell som idag mest går till ökat bilåkande för personer i storstadslän med höga löner? Som dessutom råkar lägga in fel uppgifter och gynnas ekonomiskt eftersom Skatteverket inte hinner kontrollera alla?
En justering av reseavdraget är nödvändig, och en avståndsbaserad modell är ett stort steg framåt.
ANNA LINDEN
2030-sekretariatet