Myndigheter trotsar regeringens miljöbilskrav

Efter den omfattande rapporteringen i bl.a. Dagens Industri 14/2 kunde man tänka sig att Sveriges statliga myndigheter skulle skärpa sig gällande kravet på att köpa, leasa och hyra miljöbilar. Men icke; rapporteringen har sjunkit och andelen el- eller gasdrivna bilar likaså. Det visar 2030-sekretariatets sammanställning.

Statliga myndigheter ska enbart köpa, leasa och hyra laddbara eller gasdrivna personbilar och lätta lastbilar, och regeringen skärper nu kraven så att även laddhybriderna utesluts. Men effekten blir begränsad om inte myndigheterna blir bättre på att följa kraven.

Av personbilarna som statliga myndigheter införskaffat 2023 uppfyller endast 58% miljökraven. Det är lägre jämfört med året innan, trots att utbudet av elbilar ökat kraftigt, räckvidden förlängts och antalet laddplatser ökat markant. För lätta lastbilar är situationen ännu sämre; inte ens var tredje nyinförskaffad uppfyller Miljökraven. 31% är förvisso en rejäl förbättring jämfört med året innan, men förstås oacceptabelt eftersom det är just krav. Hela tio procent av myndigheterna bryr sig inte ens om att rapportera om sina fordonsval, trots att det är obligatoriskt.

2023 skaffade statliga myndigheter nästan tusen fordon, 834 personbilar och 81 lätta lastbilar. Därmed har deras fordonsval betydande, direkt klimatpåverkan – särskilt som myndigheternas bilar kommer ut på andrahandsmarknaden om ett par år och kan bidra till att fler kan ställa om. Men den största effekten är signalvärdet; varför ska jag bidra till omställningen om inte ens myndigheterna gör det? Mer övergripande bör vi som skattebetalare också fråga oss om myndigheterna behöver alltfler bilar; ”Under 2023 köptes betydligt fler bilar in än tidigare år” skriver Transportstyrelsen – samtidigt som möjligheterna till distansarbete, webinarium och Teams-möten är bättre än någonsin.

Tidigare har Transportstyrelsen bedömt om det finns godtagbara skäl att inte uppfylla kraven, vilket varit en förödande genomgång för de myndigheter som i efterhand tycks ha försökt skapa någon slags motivering för varför de spenderar skattepengar på att köpa bensin- och dieselbilar. Tyvärr finns ingen sådan bedömning i år, varför vi får bistå med det:

Trafikverket har skaffat 510 bilar varav 196 uppfyller kraven. De anger att deras förarprovsverksamhet kräver manuellt växlade bilar – men över 100 bilar som inte uppfyller kraven är inte för förarproven, med motiveringar som ”Uppställningsplats saknar tillgång till laddningsmöjlighet”. Det kan möjligen duga som ursäkt för den lilla hantverkaren med två bilar, men Trafikverket bör kunna bättre.
Kronofodemyndighetens 20 nya personbilar fördelas på ”9 med särskilda skäl, 11 ej miljöbilar”. I klartext: Den myndighet som är så starkt förknippad med lag uppfyller inte regeringens krav och i mer än hälften av fallen bryr de sig inte ens om att förklara varför. Där det finns motiveringar är de av slaget ”Fordonet är inte en miljöbil och uppfyller inte de utsläppsnivåer som anges” – men varför sådana fordon behövde väljas förklaras inte. ”Arbete med övergång till elbilar pågår och myndighetens bilpark förväntas bestå av minst 20 miljöbilar vid utgången av 2025” är vällovligt, men motiverar inte att myndigheten nu bryter mot förordningen.
Jordbruksverket: Endast 2 av 23 bilar uppfyller kraven, vilket förstås är orimligt för en myndighet som ska bidra till att svenskt jordbruk med sina rester och biprodukter kan ersätta importerade drivmedel med lokalt producerad biogas. Som motivering till sina avsteg anger de ”Utsläpp max 159 g koldioxid/km vid blandad körning”, vilket förstås inte är en motivering och därtill visar att myndigheten med mycket stor marginal valt en icke-miljöbil.
Lunds universitet anger att ”Projektet som köpte bilen hade också svårt att hitta information om vilka krav som gäller för bilköp.” Det är förstås en alltför låg nivå för ett etablerat lärosäte; det räcker att googla ”förordning myndigheters inköp fordon” så hittar man korrekt information.
Statens fastighetsverk anger att ”Föraren är ofta ensamarbetande och av arbetsmiljöskäl bedöms vald bilmodell lämplig.” Varför det inte skulle gå att arbeta ensam i en el- eller gasbil motiveras inte – eftersom det inte finns några sakliga skäl.

Finns det då inga rimliga skäl till avsteg? Jo, absolut. Många överdriver sitt behov av fyrhjulsdrift och hög lastförmåga men om de kraven är realistiska så är miljöbilsutbudet begränsat. Länsstyrelsen i Västernorrlands län ”Hittade vid inköpstillfället inga miljöbilar som uppfyllde våra krav på prestanda (lastutrymme, terränggående mm) och som samtidigt hade ett pris som verksamheten hade råd med. Valet föll då på att köpa en begagnad bil, som vi tankar med HVO.” Här tycks föresatsen att följa regelverket vara genuin, och genom att tanka ”rätt” blir klimatnytan stor jämfört med fossil diesel, vilket också Sveriges lantbruksuniversitet avser göra. Trafikverket har i princip rätt i att de måste ha manuellt växlade bilar för förarprov tills dagens antikverade körkortsregler ändras, och Uppsala universitet har valt en laddhybrid då bilen ”körs endast korta sträckor i Uppsala mellan campusområden, därav blir el det vanligaste drivmedlet.”

Den övergripande slutsatsen blir ändå att en regering som så starkt betonar lag, ordning och god vandel bör börja med de statliga myndigheterna. Att så många myndigheter så flagrant år efter år kan ignorera kraven på att välja miljöbilar, bör inte godtas.