Varje vardag pendlar tusentals människor från Ekerö till centrala Stockholm. Bilvägen är ofta igenkorkad och sjövägen tar en hel timma – men nu blir det ändring på det. Med Candelas nya ”svävande” elfärja kortas det till 25 minuter, och visar vilken potential sjövägen nu kan ha för lokal och regional kollektivtrafik.

Candela blev ett världsnamn med sina foilande eldrivna motorbåtar, som genom att lyfta sig upp ur vattnet minskar förbrukningen med uppemot 80 procent och därmed ger en rimlig räckvidd per laddning. Häftigt, men inte viktigt – förrän nu när tekniken ska användas i färjor.

Candela-färjan lägger till med fören mot kaj, och backar därför ut de första meterna, sen svänger den runt och sätter fart. Mycket snart är den uppe i de 17-18 knop där den lyfter. I någon sekund lutar färjan lite bakåt, sen blir allt förunderligt stilla och vi svävar fram med skrovet lyft upp ur vattnet. Vågor stör inte längre, färden blir helt stabil och dessutom tyst på grund av eldriften.

Eftersom färjan nu inte skapar svall, stör den varken fågelliv eller kanotister och eroderar inte stränderna där den far fram. Därför har Candela-färjan undantag från hastighetsgränsen på 12 knop och får köra 18 knop – här är huvudskälet till att pendlingstiden blir så mycket kortare, även om också bättre acceleration och snabbare förtöjning spelar roll. Med batterier på 252 kWh klarar färjan 40 nautiska mil innan det är dags att ladda, vilket räcker för returresan Stockholm- Ekerö eller motsvarande i andra delar av landet. Med dubbla DC-laddare på 175 kW kan den ladda fullt under tider på dagen då underlaget är mindre.

Candelas P-12 är målad i SL:s färger, har kortläsaren installerad och går från senhösten 2024 i reguljär trafik mellan Tappström Ekerö och Stadshuset i Stockholm. Men den är ensam i sitt slag, inga finns ännu i Göteborg eller i färjetrafiken på Mälaren, Vänern eller längs Norrlandskusten. Det beror inte främst på att Candela inte hunnit bygga fler, utan på gammaldags upphandlingar av vattenburen kollektivtrafik.

Krav på att frakta många passagerare per färja behöver ersättas med hur många passagerare som ska transporteras per timma eller per dag – så att mindre men snabbare elfärjor kan konkurrera på lika villkor. Passageraren vinner, med ökad turtäthet och snabbare resa. Kollektivtrafikens huvudmän kan pressa kostnader, eftersom driftskostnaden minskar med uppemot 80 procent jämfört med en traditionell dieselfärja – elen är mycket billigare och förbrukningen sjunker dramatiskt när färjan lyfter från vattnet och får luftmotstånd istället för vattenmotstånd. Dessutom är P-12 under 12 meter lång och tar bara 30 passagerare, vilket betyder att den får framföras med ”single crew” och att kaptensklassningen inte behöver vara lika hög som på större färjor – det sparar också pengar. Kaptenen på vår testrunda bekräftar också hur lätt P-12 är att sköta, med en digital cockpit och två elmotorer som ger direkt respons.

18 knop i timman är ingen övre hastighetsgräns för hydrofoil-färjan, på provturen är kör vi 25 knop och det är precis lika odramatiskt, tyst och bekvämt. På många håll i världen finns ”no wake zones”, där fokus är på att undvika svall och det gör ju Candelas båtar oavsett hastighet.

I tider då det pratas mycket om ”gröna bubblor” är det glädjande att den foilande färjan från Candela redan beställts också i Saudiarabien, Tyskland, Schweiz och en rad andra ställen – men i Sverige måste vi tänka om för att detta ska bli det nya normala.

Tekniska data P-12

Mått: 12×4.5 meter, 10 ton tomvikt, kaross i kolfiber
Motor: 2 Candela C-POD
Marschfart: 25 knop/timma
Batterier: 252 kWh litiumjon, CCS-laddning upp till 175 kW
Passagerare: Upp till 30 (sittande)