Vilken roll har batteribyte i omställningen till elektromobilitet?

Strax utanför Mantorp, på lagom avstånd mellan Stockholm och Göteborg eller Malmö, finns Nio Power Swap; en bytesstation. Strax före ankomst meddelar vi genom Nios uppkopplade system att vi är på ingång och får plats 1 i kön. Det är bara att rulla in när vi anländer. Jag kör fram till den markerade rutan på asfalten, klickar på pekskärmen och låter Nio ta över manövrerandet. På ett par sekunder har den backat in i vad som ser ut som en biltvätt, där batteribytet sker. Färddatorn försöker sig på att prata svenska, med obegripligt resultat, men processen är ändå lätt att följa. Att vi inte får lämna bilen under processen framgår också av skyltningen.

Väl inne i Nio Power Swap Station släcks bilen ner, bultar lossas av robotarmar, det vibrerar och bullrar ungefär som när ett fartyg lägger till, efter ett tag hissas vi upp i luften, men inte mer än att hjulen fortsatt snuddar marken. Samtidigt öppnar sig en lucka i golvet, vårt batteri sänks ner, och till vänster kommer ett nytt batteri in. Surrandet och skakandet återupptas, bilen sänks ner och den röda lampan framför bilen slår om till grönt.

Jag tvekar lite; ska bilen köra ut själv eller ska jag göra det? Det visar sig vara min uppgift, och fyra minuter efter att vi kom till stationen rullar vi ut med femtio färska mil i batteriet.

Trots att hela processen sker helt automatiskt, är stationen i nuläget bemannad; den trimmas fortfarande in och inte minst är vi bilister fortsatt nybörjare. Av samma skäl är stationen bara öppen 07-22; går något snett ska någon kunna bistå och teknikcentret är inte dygnet-runt-öppet.

Anläggningen på Mantorp rymmer 13 batteripack, när vi besöker finns sju på plats varav de flesta redan är laddade till gränsen 90 %, mer än så sliter onödigt på batterierna. Laddningen sker inte snabbare än vad som krävs för att det ska finnas batterier redo när nästa bil kommer, vilket betyder att det mestadels kan ske i sakta mak och nattetid då det finns gott om billig ström. I snitt är batterierna som kommer in laddade till nästan 40 procent. Därmed är batteribytesstationen inte alls samma belastning för elnätet som en normal snabbladdningsstation, och kan rentav i framtiden balansera elnätet genom att korttidslagra el när det finns överskott och sälja till nätet när det behövs.

Från beskrivningen förstår man att batteribytesstationer är en dyr sak. I Europa finns inga andra märken än Nio med batteribyte; Tesla flörtade med tanken men övergav det snabbt och de kinesiska märken som också satsar på batteribyte finns inte här – ännu. Skulle fler dyka upp, så är det inte troligt att du kan ladda Nion där; det blir inte one-size-fits-all på batterierna. I Kina har Nio över 1100 batteribytesstationer, i Sverige invigs snart den femte, någonstans kring dussinet är planerade men ingen norr om Arlanda.

Visst, Elon Musk har avfärdat batteribyte och visst, snabbladdningen av batterier går allt raskare. Men förutom halvtimman man sparar på att byta till laddade batterier istället för att vänta på att de laddas, är samhällsvinsterna så stora att vi absolut ser en plats för batteribyte. Det är vårt ingångsvärde för samtalet om batteribyten på Almedalens 2030-arena fredag 30 juni kl. 15.00–15.45. Är du på plats bjuder vi utöver ny innovation också på fika. Finns du med på länk kan du följa livesändningen på Almedalen Play, där seminariet också går att se i efterhand – tillika på 2030-sekretariatets youtube.